FAQ
Filter
- Filtret som används av utrustningstillverkaren måste godkännas med avseende på brandskydd och hygien. För att få ackreditering måste filtret uppfylla byggmaterialsklass B2 och klara ett antändlighetstest enligt DIN 4102-1. Dessutom måste alla ämnen och material som används i filtret (filterfleece, ramar, tätningsmedel, lim) bevisligen vara fria från hälsofarliga ämnen.
- Filtren i vår utrustning är utformade för den aktuella enheten med avseende på tryckförlust (luftvolym). Här måste filterområdet anpassas till det använda materialet. Korrekt tryckförlust över filtret i båda flödesriktningarna är viktigt för enhetens interna läckage (tryckdifferenser i enheten) och luftvolymförhållandet (balans mellan tilluft och frånluft). Aggregatens egenskaper och styrning av luftvolymen har fastställts i omfattande laboratorietester och är grunden för kataloger, designverktyg och programvara för styrning av aggregaten. Andra filter med andra egenskaper ändrar aggregatens beteende och luftvolymer. Att hitta en förfalskad produkt med samma egenskaper skulle vara som att vinna på lotteriet.
- På grund av skillnader i material eller en mindre filteryta kan felaktiga filter leda till högre tryckförluster. Förutom 2.) innebär en högre tryckförlust också att enheten förbrukar mer el. Detta beror på att mer energi krävs för att fläkten skall transportera samma mängd luft.
- Utrustningstillverkare måste tillhandahålla bevis och dokumentation för filterklasserna. De inspekteras av marknadskontrollmyndigheter och måste därför också kontrollera sina leverantörer för att säkerställa tillförlitlig och konsekvent kvalitet.
- Filter måste tätas mot ramen så att ingen ofiltrerad luft kan strömma förbi filtret. Ju högre filterklass, desto bättre måste tätningen vara. Originalfilter har lämplig tätning för aggregaten!
Luftfilter är viktiga delar i ventilations- och luftkonditioneringssystem för att säkerställa god inomhusluftkvalitet och systemhygien. Sedan 2018-07-01 har teststandardern för luftfilter ändrats från EN 779 till ISO 16890.
Den nya ISO 16890 utvärderar, till skillnad från EN 779, luftfilters effektivitet mot de olika partikelfraktionerna PM1, PM2.5, PM10 och grovt damm (fint damm upp till 1 μm, upp till 2,5 μm, upp till 10 μm och grovt damm). Dessa PM (particulate matter) findammvärden används även analogt vid utvärdering av utomhusluftkvalitet. Ett filter kan därför väljas som matchar den befintliga utomhusluftkvaliteten.
Filterklassgrupperna ISO ePM1, ISO ePM2.5, ISO ePM10 och grovt damm med ”ISO course” har ersatt de tidigare filterklasserna F9 till G1. Med den nya teststandarden och dess klassificerig kan operatörer och planerare av ventilations- och luftkonditioneringssystem mycket enklare än med EN 779:2012 välja filterlösningar som uppfyller deras behov. I den nya test- och klassificeringsproceduren bestäms avskiljningsgraden med avseende på alla partikelstorlekar mellan 0,3 och 10 µm som förekommer i uteluften, istället för enbart med partiklar med storleken 0,4 µm, som tidigare var fallet. Detta innebär att standarden är mer anpassad till verkliga driftsförhållanden.
Vid val av filter i förhållande till önskad luftkvalitet är den nya gruppklassificeringen mycket mer användarvänlig. Det finns fyra filtergrupper för vilka ett identifieringskrav anges med filtrets procentuella avskiljningsgrad i det tillhörande spektrumet.
Exempel: Klass ISO ePM1 75 % har en uppsamlingseffektivitet (e) mot partiklar ≤ 1 µm på minst 75 %. Filter vars uppsamlingseffektivitet är lägre än 50 % för PM10 tilldelas ISO-grovdammfilter.
Klass | Effektivitetsområde | Exempel partiklar / fint damm |
ISO ePM1 | ePM1 min >=50% | Virus, bakterier, nanopartiklar, sot, fossila bränslen |
ISO ePM2,5 | ePM2,5 min >=50% | Bakterier, sporer, pollen, tonerdamm |
ISO ePM10 | ePM10 min >=50% | Pollen, stendamm, damm från åkerbruk mm. |
ISO Course | ePM10 <50% | Sand, ludd, hår, |
Människokroppen absorberar en mängd olika partiklar och damm genom luften vi andas. I synnerhet utgör små partikelfraktioner majoriteten av dessa partiklar, och kan nå blodet och organen via alveolerna. Filter inom ramen för ISO 16890 kan minska partikelmängden i intervallet >0,3 µm med upp till >90 %.
Ett stort antal direktiv, standarder och föreskrifter hänvisar till filterklassificeringen i EN 779, och kommer förmodligen bara att ändras successivt under de närmaste åren. Därför uppstår frågan om jämförbarhet i allt högre grad när luftfilter med den nya klassificeringen används.
En enkel motiverad översättning från gamla till nya klasser misslyckas ofta på grund av den olika utvärderingsmetodiken. En korrekt översättning måste i framtiden göras i respektive användningsområde för filtren.
När vi testat filter enligt de gamla filterklasserna mot den nya Iso-standarden ser vi att avskiljningsgraden på filtren har ett stort spann, se nedan tabell:
